steven

Dubbelliv. Jag lever dubbelliv till varje pris. Att sakta försöka lyfta upp de nästan fastklistrade ögonlocken när det svider i ögonen av det starka ljuset, solen som lyser in i en springa igenom gardinerna. Att resa sig upp ur den varma behagliga soffan med svettningar och kramper i magen av abstinensens tunga begär och skrikande röster. De andra sover fortfarande och jag låter dem förbli svävandes i den mjuka sömnen. Försiktigt tar jag lite ur påsen på bordet. Ingen av killarna reagerar. Så jag tar lite till, lite till tills jag inte vågar ta mer. Jag snurrar ihop plastfoliet runt den fina lilla pulverhögen och stoppar bollen i munnen sen sticker jag, lämnar lägenheten på vingliga ben. Att springa så fort man orkar på tunna blåa ben genom gryningen med fåglarna sjungandes, flygandes högt över huvudet. Igår var jag där, nu är jag nere på marken. Yrseln, huvudvärken och törsten efter att få flyga högt igen, tankarna av att snart, snart så ska vi dit, får mig att hålla ut.